Tant över en natt. Konsekvensen av stress..

När blir man "tant" och när inträder tillståndet för "gubbe"?
Förr påstods det att dagen för att kvalificera sig för tant- respektive gubbe-epitetet var när man fyllde 30.
Nu är det svårare att säga när det sker, nu när 40 är det nya 20 och 70 det nya 40 år.
När "Dagen T"-  "Tantdagen"- infaller är individuellt och beror på hur man lever och vilken behandling man "utsätter" kropp och själ för. Men en sak är klar att Tant - det kan man bli över en natt!

Jag har sett det med egna ögon, hos både kvinnor och män, hur de åldras över en natt.
Att åldras är naturligt men det behöver inte gå snabbt om man inte vill. Man kan sakta ner åldersprocessen, sakta ner nerbrytningen av kropp och psyke.

Jag bodde i ett hyreshus i Östersund och mitt emot mig i samma port bodde en kvinna som jag ansåg var något av de vackraste kvinnor jag hade sett. Och en dag var hon plötsligt "Tant".
Det var chockerande att se hur fort det kunde gå.
Eftersom jag alltid varit intresserad av hälsa så började jag fundera på detta med
åldrandet, orsakerna till det och om det går att motverka och jag har kommit fram till att jag tror faktiskt det; att åldrandet kan motverkas.
Vad jag iakttog hos henne var att hon inte såg lycklig ut. Hon såg sorgsen och trött ut - och detta hade förvandlat henne.
Jag har inte sett henne sen dess, tror jag, att bli tant är ju en radikal förändring men jag tror även att det går att vända på utvecklingen, stoppa åldrandet och återfå sin ungdomlighet.
Jag är ganska säker på att vad som påskyndat hennes åldrande var en situation hon befann sig i, en situation som orsakade stress.
Stress och åldrande har jag skrivit om förut men det är värt att upprepas. Jag tror nämligen att stress är dåligt för alla, på alla nivåer, enda ner på cellnivå, och att stress påverkar allt som immunsystemet t.ex. men även skyndar på åldrandet av den enkla anledningen att människans kropp stressar i samma takt som psyket och att man därmed på cellnivå uppfattar att tiden går snabbare än vad den gör - och då bryts kroppen ner på alla nivåer och åldrandet är ett faktum.

Personligen klarar jag inte av stress. Stress har rent förödande effekter på mig framförallt mentalt. Jag blir irriterad, arg och har svårt att tänka klart. Följdaktigen undviker jag att hamna i situationer som orsakar stress.
Vem har råd med den lyxen - kanske du tänker. Vem har möjlighet att undvika stress när man måste gå och jobba för att få mat på bordet och pengar till räkningarna?

Allt är en prioriterings fråga. 
Nu blir jag djupt filosofiskt - men; jag lever som jag lär, och menar vad jag säger.

Vi är lurade att tro att vi måste stressa, att vi måste ingå i samhällsmaskineriet, bidra med vårt strå till stacken och vara goda konsumenter.
Vi lever i det moderna livets snabba tempo, insyltar oss i krediter, köp-och-släng, utopier, ideal och önsketänkande - och vi är så pass vana vid den typen av livsstil så att vi sällan eller aldrig stannar upp och ställer oss frågan; Vad gör jag? Är det detta jag vill?
Jag tror att många offrar sina liv idag för att kunna leva i en guldkantad tillvaro imorgon.
Få är dem som respekterar sig själva och sin lilla stund på jorden så pass att de stannar upp synar hägringen av morgondagen som alltid ligger utom räckhåll och frågar sig; Vad är viktigast för mig I DAG?

Att fortsätta stressa och vara en kugge i konsumtionshjulet kanske ter sig som naturligt, så naturligt att man aldrig stannar upp för att undersöka alternativen.
"Tid är pengar!" säger de som vet. Ja, min tid är pengar, min tid är värd Guld - för det är MIN tid. Tid går inte att köpa för pengar för tiden har en tendens att rinna genom fingrarna precis som pengar.
"Fånga Dagen" , Carpe Diem - DU har rätt till det.

Det frenetiska samhällsmaskineriet drog igång med industrialismen. Samhället utformades för att människan skulle uppslukas av industrin - som en robot.
Men - du är ingen robot - och den goda nyheten är att Industrin monteras ner och datorerna tar över.
OCH det är de dåliga nyheterna på samma gång. För - den som inte stannar upp drabbas av ytterligare stress när de ser hur folk förlorar sina jobb. Nu är stressen rent psykisk. Men botemedlet är fortfarande detsamma; Stanna upp!!! Tänk! Prioritera!

Jag tror en av nycklarna är att ta sig tid att förundras. Förundras över tillvaron, glädjas åt de små tingen och lära sig vara tacksam. När man gör det, förundras, så hittar man en inre glädje som inte går att köpa för pengar.
Att stanna upp, hoppa av konsumtionskarusellen och fråga sig; behöver jag detta? Blir jag lyckligare och verkligen tillfredsställd av att kunna köpa det och det? Har jag någonsin blivit nöjd av att äga?

Det kanske låter filosofiskt, stort och komplicerat - och kanske det till och med låter som en lyx få förunnat att kunna stoppa hjulet och fundera över tillvaron och min plats i den. Men faktum är att det är en möjlighet alla har - och det kostar ingenting att göra det.

Du kan dö imorgon - till vilken nytta hår då all din stress varit? För vad har du då kastat bort din tid och kraft.

Det kanske låter som en lyx och en utopi endast de lyckligt lottade har möjlighet till - att fundera över livet -men nej, allt fler upptäcker denna självklara rätt. Allt fler "downshiftar" dvs tar reda på vad som verkligen gör dem lyckliga, vad de verkligen behöver - och gör sig av med allt annat. Det är en trend i tiden att leva långsamt och ta sig tid att njuta av tillvarons alla små under av dofter, smaker, ljud, solnedgångar, trevliga samtal, böcker på biblioteket, samåkning, landsbygdens lugn och barnens skratt. Slowliving kallas det.

Det finns folk som vinner på att du stressar, försummar dig själv och är blind för livets under. Men du vinner inte på det. Du blir sjuk, du åldras, sliter ut dig, försummar din omgivning, dina barn lider, du lider - alla lider - utom företagsmogulerna som gör allt för att du inte ska stanna upp och fundera över livets under.

Din tid är NU. Ta till vara på den. Ät nyttigt,behandla din kropp väl. Njut, le och må gott.

Deborah Englund