Må dåligt - ett sundhetstecken som kräver mod.

Att må dåligt kan vara ett sundhetstecken. Detta gäller inte alla och inte alltid - men jag har en teori angående psykiskt illamående.
Enligt forskningen så använder vi ca 10-13 procent av vår hjärnkapacitet. Det är den MEDVETNA delen. Hjärnan fungerar "sållande" av ren självbevarelsedrift. Vi skulle inte klara av att använda 100% av hjärnan hela tiden eftersom vi då skulle bli förvirrade av all information, alla minnen och all kunskap som skulle forsa över oss.
Att vi använder 10-13 % medvetet betyder dock inte att de övriga 87-90% är inaktiva för det är de inte - de är bara omedvetna för att göra tankeverksamheten hanterbar.
Det är här illamåendet kommer in.
Att må dåligt kan vara ett tecken på att det undermedvetna bearbetar ett problem. Kanske man är missnöjd med sin situation av någon anledning - och längtar efter en förändring. Då kan man lätt få för sig att det psykiska illamåendet är ett tecken på att man fastnat i en återvändsgränd - men så tror inte jag att det är. Jag tror att de övriga 90% arbetar på en lösning.
Studera detta fenomen nästa gång du drabbas av en liten depp eller mår lite sämre av någon outgrundlig anledning. Är det så att du i samband med en ny ide eller lösningen på ett problem - börjar må psykiskt bättre? Saker och ting lossnar?
Jag brukar säga att hjärnan jobbar på högvarv och när hjärnan är klar så kommer "faxen" med den färdiga lösningen - och då mår man bättre.

Jag tror även att psykiskt illamående och ångest har en annan funktion att fylla - för den som vågar - nämligen att det kan vara bra att dyka ner i minnen av dåliga händelser och obearbetade problem. Man kan behöva dyka ner i illamåendet och gå igenom röran som ligger i det undermedvetna och gror. Dyk ner, titta igenom bråten, gräm dig och prata ut, skriv eller gör vad som krävs - och sen är du klar. Vågar man gå igenom sitt psykiska skräp på det här viset så mår man bättre efteråt än vad man gjorde innan man dök ner i sin undermedvetna skräpkammare.
Men somsagt; det är inte alla som vågar göra så här. De flesta väljer att förtränga sånt som gör ont - men jag tror inte att det är nyttigt. Jag tror underliggande - och förträngt, obearbetat -  illamående ställer till större problem än vad ett par dagars depp kan göra.

Jag tror att den som vågar göra den psykiska stor-städningen mår bättre än de som inte vågar göra det. De som håller masken och slipar på fasaden istället för att gå igenom sitt psykes soprum någon gång då och då - mår troligtvis inte så bra som det kan se ut på ytan. Kanske de till och med har större problem bakom kulisserna än vad den har som vågat rensa i den psykiska röran. Obearbetade problem har en tendens att färga av sig på hela tillvaron.
Det krävs mod för att våga må dåligt då och då. Och så blir man ju så glad och harmonisk efteråt.

Deborah Englund

Investera tid eller pengar i dig själv?

Tid ÄR pengar påstås det.
När det gäller hälsan så går det inte att kompromissa - då måste man investera TID - men det ÄR en god investering som kommer att ge god avkastning.
Ju tidigare man börjar avsätta tid på att motionera, träna, äta rätt - ju snabbare utdelning får man.
Om man ser framåt i tiden - mot en tryggad ålderdom så kanske de flesta avsätter pengar i första hand. Man prioriterar ekonomisk trygghet. Det är naturligtvis det allra bästa om man kan göra båda - men en sak är klar att tid investerad i hälsa aldrig är bortkastad - och det är en möjlighet för alla. Det behöver inte kosta något att hålla sig i form, att träna och motionera. Att ta en promenad varje dag är gratis. Med bibehållen hälsa och ungdom långt upp i åren får man beviset att man investerat klokt - samtidigt som de som legat på latsidan inte kan köpa sig fria från de sjukdomar som följer med en försummad hälsa.

Detsamma gäller intellektet. Att investera i sig själv rent intellektuellt lönar sig också. Forskarna har bevisat att vi alla har möjlighet att träna våra hjärnor och uppnå genistatus. Hur eftersträvansvärt det är med en väl fungerande hjärna är naturligtvis en smaksak men personligen anser jag att även den muskeln behöver träning och stimulans så jag läser gärna, är nyfiken på att lära mig saker, målar, fotar, skriver och gillar att lösa sudoku, spela schack och så vidare - och tror att en vaken hjärna håller sig frisk längre och att man förhoppningsvis kan skjuta på ålderstecken som demens och glömska ju mer intellektuell stimulans man får.
Bekvämlighets-zonen är dock svår för vissa att överge och många hittar gärna på diverse ursäkter för att stanna i den - men så länge de låter bli att klaga och gnata på de som INTE ligger på latsidan - så är det faktiskt upp till var och en.

Jag är född 1968, är snart 50 år och har kropp som en 20-åring med god kondition och smidiga muskler. Så ÄR det - bevisligen. Men så har jag investerat för att få just den utdelningen.

Mer läsning i ämnet åldrande i artikeln; Tant över en natt. Konsekvensen av stress.

Deborah Englund

1968-body
Deborah Englund, 2016

Passion för livet

Människan tycks ha degraderats till konsument och var och en av oss möts av hundratals budskap dagligen om sätt att konsumera. Detta är det enda intresse omvärlden har för människan idag - att hon spenderar sina pengar på just dem.
En tragisk utveckling - synnerligen trist.
Det bästa vi har här i världen är gratis; solnedgångar och dito upp, relationer, vatten i kranen och tak över huvudet. Vi är lyckligt lottade här i västvärlden och det finns egentligen få anledningar att sörja - endå gör vi det.
Budskapen om att vi aldrig ska låta oss nöja med den kostnadsfria glädjen utan att allting alltid går att förbättra - är deprimerande.
I konsumtionshysterin har människorna blivit ytliga varelser med grunda tankegångar. Även om människan av idag inte har tid att känna efter hur hon mår, vad hon verkligen behöver eller ens tid att lära känna sig själv och sina verkliga behov - så är behovet av ständiga förbättringar ett tecken på verklig brist på sann tillfredsställelse.
I den stund människan förlorar förmågan att glädjas åt det lilla har hon förlorat den verkliga livsglädjen - passionen som drivkraften i sitt liv. Passionen för livet. Livslusten.
Hon har degraderats till konsument - och detta är hennes livs mening. Tragiskt.

Vi måste stanna upp - vi måste stoppa denna utveckling. Vi måste genomskåda konsumtionshetsen och avslöja den för vad den är; ett meningslöst springande efter allt det som endå aldrig kan ge oss det vi behöver; livsglädjen.
Faktum är att denna utveckling är katastrofal - den är katastrofal för alla och för en lång tid framåt i tiden. Den påverkar våra relationer till våra barn - och den kommer att skapa avbilder av oss själva - i generationer framöver.

Företag och marknadskrafter vill inte att vi hoppar av konsumtionshetsen utan trummar tvärtom på utvecklingen och pumpar ut ständigt nya budskap om hur mycket bättre livet skulle kunna vara om vi hade denna sista pryl, detta plagg, bil eller senaste attiralj.

Rädda din själ, rädda dina relationer och rädda dina barn - genom att hoppa av denna hysteriska karusell av tomma löften om ett bättre liv. 

Frid - vad mer behöver jag. Där i stormens öga är det lugnt - där någonstans börjar vägen tillbaka till ett liv av glädje och gemenskap - där finns den sanna glädjen och det som är verkligt värdefullt - så värdefullt att det inte går att köpa för pengar.

Glädje, kärlek, gemenskap och en brinnande låga; passionen för livet. Tänd den igen - och vila i dess värme tillsammans med dem du delar din stund på jorden med. Mer behövs inte för att vara den rikaste människan i världen för;  Rikast är den som är Nöjd.

Deborah Englund